Variationen inom aktivitetsersättningen

ISF har på uppdrag av regeringen analyserat orsakerna bakom det senaste decenniets variation i avslag och beviljande inom aktivitetsersättningen.

ISF:s granskning visar att Försäkringskassan började handlägga och tillämpa reglerna om aktivitetsersättning mer strukturerat och strikt än tidigare. Myndigheten betonade även betydelsen av de medicinska underlagen i utredningen och bedömningen av rätten till aktivitetsersättning på ett tydligare sätt. Vår granskning pekar mot att dessa förändringar ledde till fler avslag under 2017 och 2018.

Regeringen har över tid betonat olika delar av Försäkringskassans uppdrag i sin styrning. Granskningen visar att regeringens stärkta betoning av hur Försäkringskassan utreder och bedömer rätten till aktivitetsersättning 2015 haft betydelse för förändringarna i handläggningen. En intern granskning på Försäkringskassan som pekade på brister i handläggningen har också spelat en viktig roll.

Oavsett om förändringarna har varit nödvändiga eller inte är det problematiskt att tillämpningen av regelverket kan variera på det sätt som den har gjort utan att lagstiftning eller rättspraxis har ändrats. Det skapar instabilitet och oförutsebarhet. I förlängningen kan det skada uppfattningen om rättssäkerheten i systemet och förtroende för socialförsäkringen.

Det är därför viktigt att både regeringen och Försäkringskassan utformar sin styrning så att utvecklingen inom aktivitetsersättningen blir långsiktigt hållbar och stabil.