Aktivitetsförmågeutredningar (AFU) behöver kvalitetssäkras

Försäkringskassan har utvecklat en försäkringsmedicinsk utredningsmodell för bedömning av arbetsförmåga, aktivitetsförmågeutredning (AFU). I granskningen har undersökts om och hur AFU tar hänsyn till sådana skillnader mellan kvinnor och män som kan ha betydelse för Försäkringskassans bedömningar av försäkrades arbetsförmåga. Denna rapport är den andra och slutliga rapporten i en granskning, som har gjorts på uppdrag av regeringen.

Syftet med denna del av granskningen är att undersöka om och hur AFU tar hänsyn till sådana skillnader mellan kvinnor och män som kan ha betydelse för Försäkringskassans bedömningar av försäkrades arbetsförmåga. Sammantaget visar resultaten att AFU och kunskapsunderlaget, som är en del av AFU, behöver kvalitetssäkras. Kvalitetssäkringen är en förutsättning för att Försäkringskassans handläggare ska ha ett rättvisande stöd för den individuella prövningen av kvinnors och mäns arbetsförmåga.

Granskningen visar att det finns skillnader mellan kvinnor och män som har genomgått en AFU avseende självskattningar av förmåga och läkarbedömningar. Skillnaderna gäller framför allt förmågorna styrka och rörlighet respektive psykisk uthållighet. Försäkringskassan bör därför ta reda på om de moment i AFU som ska klarlägga begränsningar i dessa två förmågor fungerar likartat för båda könen. Det gäller för såväl det frågeformulär som den försäkrade ska fylla i inför en AFU som undersökningsmomenten i läkarutredningen.

Utredningen av försäkrades aktivitetsförmåga görs av särskilt utbildade läkare. Utredningen ska resultera i ett nytt underlag i ärendet – bedömning av medicinska förutsättningar för arbete. Underlaget ska bland annat bestå av en läkarbedömd aktivitetsförmågeprofil avseende den försäkrades fysiska och psykiska förmågor och den försäkrades självrapporterade förmågor. Till AFU har även ett kunskapsunderlag tagit fram med beskrivningar av krav på medicinskt relaterade förmågor i 40 yrkesområden, som Försäkringskassans handläggare kan använda som stöd vid bedömning av försäkrades arbetsförmåga.

Utformningen av kunskapsunderlaget har utgått från en teoretisk och könsneutral arbetsmarknad, inte från den verkliga, starkt könssegregerade svenska arbetsmarknaden. ISF menar att det för varje yrkesområde i kunskapsunderlaget bör göras en genomlysning av yrkesområdet ur ett genusperspektiv. Genomlysningen bör resultera i tydliga beskrivningar i kunskapsunderlaget, vilka ligger närmare den verkliga arbetsmarknaden än vad som nu är fallet. Kunskapsunderlaget är dessutom inte kvalitetssäkrat med avseende på validiteten i kravnivåerna på arbetsförmåga för de yrkesområden som ingår i underlaget.

Granskningen visar dessutom att det finns betydande brister i kvalitetssäkringen av de bedömningar som görs i AFU. Bristerna gäller dels tillförlitligheten i de bedömningar läkare och handläggare gör i AFU (reliabilitet), dels om handläggare med hjälp av informationen i AFU-utlåtanden kan särskilja försäkrade med nedsatt arbetsförmåga från försäkrade som kan klara av att återgå i arbete (prognostisk validitet). Det är mycket angeläget att sådana undersökningar genomförs för att säkerställa kvaliteten i AFU – inte minst för rättssäkerheten i sjukförsäkringen.

Relaterade publikation

Aktivitetsförmågeutredningar (AFU) (2015:8)