Striktare sjukförsäkring och tidig ålderspensionering
PUBLICERAD 2014-05-21
ISF har i denna studie undersökt förändringar i utträdet från arbetslivet för 60–64-åringar under perioden 2003–2010, då en striktare tillämpning och skärpta sjukförsäkringsregler infördes. Inflödet till ålderspension har historiskt sett ofta gått via ersättningar från socialförsäkringen, arbetslöshetsersättningen eller via kollektivt avtalade försäkringar. Andelen som exempelvis har nybeviljats sjukersättning (tidigare förtidspension) har sedan dess minskat kraftigt. Det har samtidigt skett en markant ökning av andelen som tar ut inkomstrelaterad ålderspension före 65 års ålder.
Att träda ut ur arbetslivet i förtid är en viktig händelse för den enskilda individen, eftersom det har betydelse för såväl den sociala situationen som för de ekonomiska förhållandena under återstoden av livet. Tidpunkten för utträdet kan påverkas av olika omständigheter och utträdet kan vara mer eller mindre frivilligt.
Huvudresultaten visar att 60–64-åringar med sjukskrivningshistorik har en ökad risk att vara ålderspensionärer, arbetslösa och sjukskrivna under större delen av den studerade perioden i jämförelse med år 2003. Resultaten relateras genomgående till att vara förtidspensionär, vilket innebär att risken att vara förtidspensionär har minskat i jämförelse med ålderspension, sjukskrivning och arbetslöshet. Samtidigt är det en högre andel 60–64-åringar med sjukskrivningshistorik som i huvudsak försörjer sig på förvärvsarbete i slutet av den studerade perioden i jämförelse med år 2003. Ökningen i förvärvsarbete för individer med en sjukskrivningshistorik är dock inte större än bland individer utan sjukskrivningshistorik när förvärvsarbete relateras till utvecklingen av förtidspension.
Låginkomsttagare med sjukskrivningshistorik är en grupp som utmärker sig. De har i slutet av perioden en särskilt hög risk att i huvudsak försörja sig på ålderspension i jämförelse med att vara förtidspensionär. Gruppen har också en högre risk att i huvudsak vara i sjukskrivning och arbetslöshet. Samtidigt har de en högre risk att vara förvärvsarbetande i jämförelse med att vara förtidspensionär.
Bilden av en högre relativ risk för ett tidigt utträde från arbetslivet via ålderspension, sjukskrivning och arbetslöshet bland individer med sjukskrivningshistorik, kontrasteras av att en högre andel också förvärvsarbetar. Det tidiga utträdet bland 60–64-åringar kan ha sin förklaring i åtstramningarna som har skett inom sjukförsäkringen med hårdare krav för att exempelvis få förtidspension. En bidragande orsak till att en högre andel 60–64-åringar förvärvsarbetar kan vara att de ekonomiska incitamenten för arbete har stärkts under perioden. Detta har skett genom bland annat ett förstärkt jobbskatteavdrag samt sänkta arbetsgivaravgifter för individer över 65 år. Även de stärkta ekonomiska incitamenten som finns inbyggda i det nya pensionssystemet, som successivt fasas in, kan ha bidragit till den högre andelen förvärvsarbetande. Att en högre andel 60–64-åringar förvärvsarbetar är ur ett ekonomiskt perspektiv positivt för både den enskilda individen och samhället. Ett fortsatt deltagande i arbetslivet kan dessutom fylla en viktig social funktion.
Hur och vid vilken tidpunkt individer träder ut ur arbetslivet har betydelse för den sociala och ekonomiska situationen på både kort och lång sikt. Det är särskilt oroande att låginkomsttagare i större utsträckning än andra grupper tidigt lämnar arbetslivet via ålderspension. De riskerar att få låga inkomster resten av livet. Den samvariation som kan skönjas mellan de striktare reglerna i sjukförsäkringen och tidigt utträde via bland annat ålderspension kan vara problematisk för den enskilda individen. Om vissa individer känner sig tvingade att gå tidigt i ålderspension, kan det i förlängningen även påverka legitimiteten för socialförsäkringssystemet.
-
ISF RAPPORT 2014:7
-
FÖRFATTARE
Marcela Cohen Birman
Christian Andersson
-
KONTAKT