ISF har granskat Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens förutsättningar för att automatisera förmånshandläggningen. Vi har granskat både den automatisering som redan har gjorts och vilka möjligheter och hinder som finns för en fortsatt automatisering.
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har sedan början av 2000-talet genomfört omfattande automatisering av förmånshandläggningen, bland annat inom föräldrapenningen och den allmänna pensionen.
Automatiseringen har främst omfattat förmåner med begränsat bedömningsutrymme och god informationstillgång. Kvar återstår främst förmåner som kräver mer kvalificerad handläggning eller där nödvändiga uppgifter saknas digitalt, vilket begränsar möjligheterna till ytterligare automatisering.
Möjligheterna påverkas också av behovet av att förvalta den befintliga digitala infrastrukturen. Myndigheterna behöver underhålla, utveckla och i vissa fall ersätta befintliga it-system och automatiska processer. Det är nödvändigt, men minskar samtidigt utrymmet för att utveckla och införa ny automatisering.
Granskningen visar också att myndigheterna på flera områden kan ha svårt att leva upp till regeringens ambition om att artificiell intelligens (AI) ska bidra till ökad kostnadseffektivitet. Osäkerheter kring rättsläget och svårigheter att säkerställa centrala förvaltningsrättsliga principer, såsom legalitet och objektivitet, påverkar myndigheternas möjligheter att använda AI i handläggningen.
Samtidigt har regeringen uttryckt förväntningar om att myndigheterna ska ta ett stort ansvar för att driva digitaliseringen framåt. ISF bedömer därför att det finns en risk för glapp mellan regeringens förväntningar på ökad automatisering och myndigheternas faktiska förutsättningar.