Smittbärarpenning i pandemins tid
En granskning av hur socialförsäkringen fungerade under covid-19-pandemin för de som avstod arbete på grund av smitta
Under covid-19-pandemin genomförde regeringen och Försäkringskassan flera tillfälliga anpassningar av socialförsäkringen som underlättade för de som behövde avstå arbete på grund av sjukdom eller smitta. ISF har granskat hur socialförsäkringen, och framför allt smittbärarpenningen, fungerade för de personer som avstod arbete för att minska risken för smittspridning.
Granskningen visar att smittbärarpenning har en viktig funktion att fylla för de som inte kan arbeta på distans, men den användes relativt lite under pandemin.
Smittbärarpenningens strikta krav på läkarintyg som visar att personen inte får arbeta på grund av smittorisken blev problematiskt när hälso- och sjukvården var hårt ansträngd och rekommendationen var att hålla sig hemma och inte uppsöka vården.
De tillfälliga anpassningarna av socialförsäkringen, till exempel ersättning för karensavdrag, bidrog förmodligen också till att även personer med milda symtom sjukanmälde sig när de i stället skulle ha kunnat få smittbärarpenning. Mellan februari 2020 och september 2021 fick 2,2 miljoner personer, nästan hälften av den förvärvsarbetande befolkningen, ersättning för karensavdrag vid sjuklön och nästan 480 000 fick sjukpenning. Knappt 90 000 personer fick smittbärarpenning, vilket motsvarar drygt 1,8 procent av den förvärvsarbetande befolkningen.
Efter en tid införde regeringen ett undantag från kravet på att lämna in läkarintyg i ärenden om smittbärarpenning och Försäkringskassan styrde mot att utföra färre utredningar. Det var rimliga åtgärder givet situationen eftersom hanteringen av smittbärarpenning blev mer effektiv. Men hanteringen blev samtidigt mindre rättssäker.
ISF bedömer att det finns ett behov av att se över hur regelverket för smittbärarpenning kan anpassas långsiktigt för att även fungera vid en storskalig smittspridning.
