Avskaffandet av den bortre tidsgränsen
En analys av effekterna på långtidssjukskrivnas ekonomiska situation och användning av sjukförsäkringen
Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen hade inga långsiktiga effekter på långtidssjukskrivnas ekonomiska situation eller hur de använde sjukförsäkringen.
Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen infördes 2008 och innebar att det fanns en gräns för antalet dagar med sjukpenning. Gränsen gick vid 914 dagar. Tidsgränsen hade som syfte att öka möjligheterna och drivkrafterna för sjukskrivna att återgå i arbete. Tidsgränsen togs bort 2016.
ISF har kartlagt hur det gick för de som utförsäkrades till följd av att de nådde den bortre tidsgränsen innan den togs bort. Vi har även undersökt långtidssjukskrivnas ekonomiska situation och hur de fortsatte att använda sjukförsäkringen efter att tidsgränsen togs bort.
Vår analys visar att avskaffandet av den bortre tidsgränsen inte påverkade långtidssjukskrivnas ekonomiska situation eller hur de använder sjukförsäkringen i någon större utsträckning. De flesta fick sjukpenning igen inom ett år. Resultaten tyder på att den bortre tidsgränsen var verkningslös på lång sikt.
En stor andel av de som utförsäkrades återvände till sjukförsäkringen direkt efter uteslutningsperioden på tre månader. Cirka 73 procent fick sjukpenning igen, och räknar man in de som beviljades sjukersättning ligger andelen återvändare på cirka 80 procent.
Av de som hade sjukpenning på 100 procents nivå vid utförsäkringstillfället återvände nästan 95 procent till sjukförsäkringen inom en treårsperiod. Bland de som inte återvände till sjukförsäkringen skedde en viss återgång i förvärvsarbete, men ISF bedömer att endast en liten andel började arbeta heltid. Bara en dryg procent hade en förvärvsinkomst som var högre än den lägsta kollektivavtalade lönen i Sverige 2020.
Pressmeddelande
Den bortre tidsgränsen påverkade inte inkomst och sjukskrivning
Pdf, 89.8 kB, öppnas i nytt fönster.