I denna rapport tar ISF ett vidare grepp om socialförsäkringsadministrationens förvaltningskostnader, produktivitet och kvalitet än vad som tidigare har gjorts. Studien omfattar förutom Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens verksamhet även AP-fonderna och administrationen inom premiepensionsfonderna. Dessutom ingår den verksamhet som bedrivs av Skatteverket och Kronofogdemyndigheten för att beräkna den pensionsgrundande inkomsten och driva in avgifterna. Studien omfattar perioden 2005–2014.
De totala förvaltningskostnaderna är i stort sett desamma vid periodens början som vid dess slut. I fasta priser har kostnaderna ökat med 1 procent från 14,7 miljarder kronor till 14,9 miljarder kronor. Förvaltningskostnaderna för pensioner och andra förmåner till äldre är mycket större än vad som framkommer vid en analys som bara avser Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. När förvaltningskostnaderna för AP-fonderna, premiepensionsfonderna samt Skatteverkets och Kronofogdemyndighetens arbete med PGI läggs till analysen står förvaltningskostnaderna för äldreförmånerna för 44 procent av totalkostnaderna mot slutet av den undersökta perioden. Både AP-fonderna och premiepensionsfonderna har förvaltningskostnader som är högre än Pensionsmyndighetens. Sammanlagt blir förvaltningskostnaderna för pensioner och andra förmåner till äldre betydligt större än förvaltningskostnaderna för förmåner till sjuka, med bland annat sjukförsäkringen, som ofta framhålls som en tung kostnadspost.
För socialförsäkringsadministrationen som helhet har produktiviteten minskat med 7 procent sett över hela perioden, vilket är detsamma som att ett genomsnittligt ärende blivit 7 procent dyrare att handlägga. Självklart blir ett produktivitetsmått för ett så stort område inte någon precis skattning och alternativa sätt att mäta finns. Men oavsett vilka mått som väljs blir det inte någon särskilt positiv produktivitetsutveckling för socialförsäkringsadministrationen som helhet.
De förhoppningar om kostnadsminskningar och indirekt även produktivitetsökningar som fanns när Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten bildades, 2005 respektive 2010, har inte helt infriats. Samtidigt visar rapporten att produktiviteten har ökat inom vissa delar av både Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Det gäller exempelvis pensionshandläggningen på Pensionsmyndigheten och handläggningen av barn- och familjeförmåner på Försäkringskassan. En förklaring till att produktiviteten har ökat inom dessa områden är olika former av automatiseringar av handläggningen. De resurser som sparats på att produktiviteten har ökat inom dessa områden har dock i första hand använts till andra ändamål inom samma myndighet och inte till att minska totalkostnaderna.
Att de produktivitetsvinster myndigheterna gjort i vissa delar av verksamheten använts till resursförstärkningar i andra delar i stället för att minska totalkostnaderna borde kunna visa sig som kvalitetsförbättringar. Det är dock ofta svårt att påvisa sådana, även i fall där de faktiskt inträffat.
En osäkerhet i analysen är att det är svårt att få någon säker överblick över helheten när det gäller AP-fondernas och premiepensionsfondernas förvaltningskostnader. Vissa typer av kostnader som exempelvis de transaktionskostnader av olika slag som uppkommer i samband med att fonderna gör affärer på finansmarknaderna är svåra att skatta. Det är ur flera aspekter olyckligt att det inte tydligt går att följa hur stor del av de avgifter som betalas in till det allmänna pensionssystemet som används till administration och inte till pensioner. Dels handlar det om att pensionsspararna måste kunna ha insyn i hur deras pensionspengar används, dels handlar det om möjligheterna att kunna utvärdera hela pensionssystemet med avseende på hur kostnaderna utvecklats.
Som framgår av rapporten bygger analyserna avseende AP-fonderna och premiepensionsfonderna på de sammanställningar som gjorts i Pensionsmyndighetens Orange rapport och i regeringens årliga skrivelse till riksdagen med en redovisning av AP-fondernas verksamhet.
ISF har inte gjort någon granskning av de sex AP-fondernas eller de enskilda premiepensionsfondernas årsredovisningar. Vi har ingen anledning att anta att dessa skulle brista i transparens eller tillförlitlighet