Sedan 2012 pågår ett förändringsarbete inom Försäkringskassan för att komma tillrätta med vissa negativa och oförutsedda konsekvenser av den tidigare styrningen av verksamheten. En central ambition i denna förändring är och har varit att minska såväl detaljstyrningen som den långtgående sifferstyrningen. Controllerrollen har därigenom kommit att förändras.s
Analysen visar bland annat att controllern genom omorganiseringar, direktiv om minskad sifferstyrning och ökad kundorientering tappar den auktoritativa roll som den tidigare har haft över styrningen och får en mer konsultativ och coachande roll. Samtidigt framgår det att kvantitativa mätningar och analyser, som tidigare i stor utsträckning har varit en central arbetsuppgift för controllern, har ökat i omfattning men delvis anförtrotts andra grupper inom myndigheten.
Ytterligare ett resultat från studien är att den analytiska, stödjande funktion som controllern tidigare har haft genom att vara det som i tidigare forskning brukar benämnas affärspartner till lokala ledningsgrupper, verkar ha försvagats och delvis ha övertagits av andra grupper inom myndigheten. En slutsats är därmed att controllers dels förefaller att ha förlorat sin auktoritet, dels att den stödjande funktionen till lokala ledningsgrupper sprids i organisationen så att även andra grupper, såsom specialister, får auktoritet i denna roll. En annan grupp som diskuteras specifikt är de självstyrande teamen som har blivit ”kunder” till controllers i deras nya coachande roll.
Rapporten diskuterar både möjligheter och risker förknippade med den nya styrningen. Till de positiva sidorna hör en ökad inkludering i styrningsarbetet, vilket gör det till allas ansvar. Detta kan i sin tur skapa engagemang, motivation och förutsättningar för ökad kreativitet, samt en anpassning till situationen och de försäkrade, inte minst på handläggarnivå där mötet mellan myndigheten och de försäkrade faktiskt äger rum. Å andra sidan finns en risk att styrningen blir fragmenterad och att vissa delar av den i värsta fall inte uppmärksammas systematiskt. Ibland förefaller den att ha resulterat i att varken controllrar, chefer eller medarbetare vet vad som bör styra; det beskrivs som att det är upp till alla, på olika operativa nivåer, att sätta riktlinjer för vad som är styrande.
Vidare finns det tänkbara risker för en suboptimering genom att självstyrande team med liknande problem löser dessa var för sig och på olika sätt. I förlängningen kan detta bli ett hot mot kravet på likabehandling.
Rapporten har skrivits av docent Mikael Holmgren Caicedo och docent Maria Mårtensson, vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet, och docent Kristina Tamm Hallström, vid Handelshögskolan i Stockholm och Score. Författarna ansvarar för innehållet.