I bedömningen av barns rätt till assistansersättning ska Försäkringskassan räkna bort det hjälpbehov som ett barn normalt har, det så kallade föräldraansvaret. I denna rapport redovisas hur Försäkringskassan beaktar föräldraansvaret när den bedömer rätten till assistansersättning för personlig assistans.
Principen om normalt föräldraansvar finns i förarbetena till assistansreformen år 1994, och fördes in i 51 kap. 6 § socialförsäkringsbalken år 2011. Det framgår dock varken av bestämmelsen eller av förarbetena till den hur föräldraansvaret ska avgränsas och bedömas.
Försäkringskassan beskriver inte i vägledningen när eller hur handläggare ska göra avdrag för normalt föräldraansvar. Vid intervjuer med handläggare vid lokala försäkringscenter (LFC) har det också kommit fram att styrningen från huvudkontoret uppfattas som otillräcklig.
En granskning av Försäkringskassans akter för ärenden om assistansersättning för barn visar dessutom att Försäkringskassans bedömningar av föräldraansvaret varierar.
Av intervjuerna framgår vidare att det finns tydliga skillnader i utgångspunkten av bedömningen av föräldraansvaret vid prövning av barns rätt till personlig assistans, vilket också bekräftar resultaten från aktstudien. Det förekommer till exempel att de intervjuade handläggarna utgår från egna eller kollegors erfarenheter av vad barn i en viss ålder klarar av, utöver den begränsade praxis som finns på området.
Det har under åren i olika sammanhang konstaterats att Försäkringskassan saknat verktyg för att säkerställa en enhetlig och rättssäker tillämpning av principen om föräldraansvar i assistansersättningen. Denna granskning visar att problemet kvarstår.