Rapporten är ett svar på två regeringsuppdrag, att granska hur Försäkringskassan kommunicerar beslut om avslag på eller indragning av sjukpenning till de försäkrade och Försäkringskassans rutiner för att ompröva sjukpenningärenden.
Rapportens huvudslutsats är att den skriftliga information som de försäkrade får i samband med att de får avslag på sin begäran om sjukpenning eller sin sjukpenning indragen inte i tillräcklig omfattning ger dem möjlighet att ta tillvara sin rätt. Det finns också brister i Försäkringskassans omprövning av beslut.
Att den försäkrade förstår varför sjukpenning nekas har avgörande betydelse för om han eller hon godtar beslutet. I granskningen konstateras att förutsättningarna för rätten till sjukpenning beskrivs korrekt och individualiserat i ett av tio beslut och i fyra av tio omprövningsbeslut. Omständigheter i det aktuella fallet som talar mot rätt till sjukpenning finns beskrivna i tre fjärdedelar av besluten men endast i en fjärdedel av omprövningsbesluten.
Dessutom bemöts inte de försäkrades synpunkter i tillräcklig omfattning i vare sig beslut eller omprövningsbeslut.
Vidare varierar sannolikheten att ett beslut ska ändras vid omprövning mellan Försäkringskassans tre omprövningsenheter. Intervjuer visar att det finns olika uppfattningar inom myndigheten om vad en omprövning egentligen innebär. Enligt ISF:s bedömning borde också fler beslut ändras.
I slutet av rapporten ges rekommendationer till Försäkringskassan om den skriftliga information som går ut till de försäkrade, kvalitetsarbetet och omprövningen.
Summary report 2013:1 in English Pdf, 122.8 kB, öppnas i nytt fönster.