I granskningen har fokus legat på att undersöka om rätt beslut fattas och hur kvaliteten i beslutsunderlagen och handläggningen ser ut. Av granskningen framgår att knappt en fjärdedel av alla beslut leder till att den försäkrade antingen får ett för litet eller ett för stort bostadstillägg utbetalt. Andelen är lika stor vid båda myndigheterna. Av granskningen framgår vidare att underlaget i det enskilda ärendet alltför ofta är otillräckligt för att fatta beslut. Bostadstillägget är en komplex förmån, och många uppgifter kräver utredning.

Handläggningen av bostadstillägg karaktäriseras sedan lång tid av långa handläggningstider, stora ärendebalanser och säsongsvariationer. Ett grundläggande problem i handläggningen är att för få uppgifter lämnas med ansökningarna. Ansökningarna är i många fall knapphändigt ifyllda. Detta innebär att handläggarna måste komplettera många ansökningar, vilket är arbetskrävande när uppgifter ska samlas från flera olika källor. Handläggarna upplever också problem med it-stödet.

Besluten är svåra att förstå för den sökande. Det gör det svårt för mottagaren att bevaka sina rättigheter. Komplexiteten hos regelverket kan också leda till att vissa som är berättigade avstår från att ansöka.

ISF har också identifierat inslag i lagstiftningen och myndigheternas normering som kan ifrågasättas. Det gäller exempelvis hanteringen av tillgångar, lån och räntor.