Behovsanställd utan sjuklön

Sammanfattning

Skälighetsbedömningen kan användas för behovsanställda personer där det inte går att utreda hur hen skulle ha arbetat under sjukperiodens första 14 dagar. ISF:s granskning visar att det finns flera svårigheter som Försäkringskassans försäkringsutredare möter i utredningen av sjukpenningärenden för personer som är behovsanställda. Vi har identifierat fyra områden där dessa svårigheter finns:

• Det är svårt att utreda om arbetsgivaren har ett sjuklöneansvar.
• Det är svårt att avgöra om en person ska betraktas som behovsanställd eller delvis arbetslös.
• Det är svårt att avgöra om en behovsanställd person har ett anställningsförhållande.
• Det är oklart vilka uppgifter som Försäkringskassan behöver för att kunna göra en skälighetsbedömning.

Svårigheterna består i första hand av regelverkens utformning där det lämnas ett stort utrymme för bedömningar. Regelverkens utformning och en oenhetlig tillämpning gör det svårt för den enskilda personen att förutse hur Försäkringskassan kommer att bedöma hens rätt till sjukpenning och hur eventuell ersättning kommer att beräknas.

Utifrån våra resultat lämnar vi följande rekommendationer till regeringen och Försäkringskassan.

• Regeringen bör se över bestämmelsen i 27 kap. 11 § SFB och klargöra vad arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till vid skälighetsbedömning samt hur antagandet om arbete ska gå till.
• Regeringen bör överväga om det arbetsrättsliga regelverket kan anpassas så att det säkerställer att arbetsgivare tar sitt sjuklöneansvar och så att tryggheten för behovsanställda personer ökar.
• Försäkringskassan bör utveckla det interna stödet till försäkringsutredare när det gäller handläggningen av sjukpenningärenden där personen är behovsanställd, för att öka förutsättningarna för en enhetlig och rättssäker tillämpning.