Samverkan mot organiserad brottslighet i socialförsäkringen

Granskningen visar att samverkan i huvudsak fungerar väl och att informationsutbytet har förbättrats. Genom ökat informationsutbyte och samverkan kan myndigheterna skapa en mer samlad bild av individer och dra nytta av varandras utredningsbefogenheter och administrativa åtgärder.

Men för att OB-satsningen ska vara effektiv krävs att det finns tillräckligt med resurser för arbete med socialförsäkringsärenden och bidragsbrott hos de samverkande myndigheterna – vilket Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten upplever att det inte gör.

Granskningen visar också att myndigheternas möjligheter att begära in uppgifter från vissa privata aktörer är begränsade, vilket försämrar förutsättningarna att utreda ärenden fullt ut.

OB-satsningen är organiserad nationellt och regionalt. Den regionala närvaron är en styrka eftersom arbetet kan anpassas till den lokala brottsligheten, men resultaten varierar och arbetet är delvis personberoende, vilket kan göra arbetet sårbart.

OB-satsningen fokuserar uttryckligen på organiserad brottslighet i utsatta områden. Ett snävt fokus kan innebära en risk för diskriminering och att myndigheterna inte upptäcker brottslighet i andra socioekonomiska områden.