Kontrollutredningar vid misstänkta bidragsbrott

Under de senaste åren har tipsen från allmänheten och andra myndigheter om misstänkta bidragsbrott ökat kraftigt – med 170 procent på Pensionsmyndigheten och 46 procent på Försäkringskassan. Det höga inflödet har minskat utrymmet för riskbaserade kontroller och lett till en kö av outredda ärenden på Pensionsmyndigheten.

De flesta av Försäkringskassans kontrollutredningar som vi har granskat uppfyller de rättsliga kraven. Samtidigt finns brister, bland annat i dokumentationen av beslutsunderlag och integritetskänsliga åtgärder som hembesök. Vi ser också att Försäkringskassan i vissa fall agerar på ett sätt som kan försvåra för den enskilde att ta tillvara sina rättigheter, till exempel genom att inte tydligt svara på frågor om vad utredningen gäller.

På Pensionsmyndigheten hanteras fullmaktsfrågor på ett sätt som vi bedömer som rättsligt tveksamt och som riskerar att leda till rättsförluster för den enskilde.

Efter avslutad kontrollutredning ska myndigheterna ta ställning till polisanmälan av misstänkta bidragsbrott. Granskningen visar att kunskapen om när och hur polisanmälan ska göras behöver stärkas och att det finns skillnader mellan kontrollutredare i hur ofta anmälan görs.

Vi ser en risk att fokus på bidragsbrott och utredarnas uppgift att polisanmäla påverkar rättssäkerheten i kontrollutredningarna. I vissa ärenden på Försäkringskassan ifrågasätter vi om utredarna agerar sakligt och opartiskt, och om handläggningen i praktiken närmar sig brottsutredning trots att de inte har lagstöd för det.