Rättsliga brister i återkrav?

Vi har identifierat rättsliga brister i 59 procent av 202 granskade ärenden, och flera av dessa innehåller mer än en brist. Bristerna varierar, men kan handla om att bedömningarna inte är rättsligt underbyggda eller att det saknas underlag i ärendet.

Vi ser särskilt många brister gällande bedömningen av om det över huvud taget har skett en felaktig utbetalning. Att konstatera att den enskilde har fått en felaktig utbetalning är den första och avgörande bedömningen som Försäkringskassan ska göra i ett återkrav. När Försäkringskassan brister i den bedömningen riskerar myndigheten att ställa återkrav som den inte har grund för.

I 54 procent av alla ärenden saknas en tydlig motivering till varför en utbetalning bedömts som felaktig, eller vad den enskilde påstås ha gjort för fel. När en motivering saknas blir det svårt för den enskilde att förstå beslutet, och därmed också ta ställning till om det finns skäl att invända mot eller överklaga det.

Vidare ser vi att ansvarsfördelningen i Försäkringskassans handläggning av ett återkrav är otydlig och innebär risker för den rättsliga kvaliteten. Granskningen visar också att Försäkringskassan behöver bli bättre på att tillämpa reglerna för när en person bör anses ha handlat i ond tro, det vill säga borde ha insett att utbetalningen var felaktig, och när det kan finnas särskilda skäl att låta bli att kräva tillbaka pengar (eftergift).

Eftersom ett återkrav kan få betydande konsekvenser för den enskildes ekonomi och livssituation är det viktigt att besluten håller hög rättslig kvalitet. ISF bedömer att Försäkringskassan behöver stärka arbetet med att förbättra kvaliteten och rättssäkerheten i sin återkravshandläggning.

Relaterat

Rapport 2024:8 Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens arbete med återkrav Öppnas i nytt fönster.