Vem tar del av sjuk- och aktivitetsersättningen och hur fördelas kostnaden?

Sjuk- och aktivitetsersättningen riktar sig till personer som på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning har en långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Den består både av ett grundskydd (garantiersättning) och en inkomstrelaterad ersättning, och syftar till att ge ekonomiskt skydd åt dem som inte kan arbeta fullt ut under längre tid.

Det sker en tydlig omfördelning av inkomster inom sjuk- och aktivitetsersättningen. Det sker främst från gruppen män till gruppen kvinnor och från höginkomsttagare till låginkomsttagare.

De senaste 20 åren har utbetalningarna av inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning mer än halverats. Den största minskningen gäller den femtedel med näst lägst inkomster. Trots att de fortfarande får mest ersättning, har deras andel sjunkit från 70 till omkring 50 procent. För övriga grupper har ersättningen varit ganska stabil, vilket betyder att nästan hela minskningen kommer från denna grupp.

När den beviljade ersättningen minskat har också behovet av finansiering blivit mindre. Män och höginkomsttagare står fortfarande för största delen, men deras bidrag har minskat. Sedan 2013 har höginkomsttagarnas andel sjunkit från 50 till 45 procent. Sammantaget har omfördelningen av inkomster minskat över tid.

För att förstå vad som driver dessa förändringar i omfördelning och utjämning räcker det inte att bara studera kön och inkomst. Skillnader kan till stor del kunna förklaras av andra faktorer, till exempel arbetsförhållanden, könssegregerad arbetsmarknad och socioekonomiska villkor.