Det statliga tandvårdsstödet infördes för att människor ska kunna få tandvård till en rimlig kostnad. Stödet betalas ut till vårdgivare som i sin tur drar av det från patientens pris. ISF har granskat Försäkringskassans arbete för att motverka felutbetalningar av tandvårdsstödet.
Felaktiga utbetalningar av statligt tandvårdsstöd är ett problem, uppskattningsvis 6–7 procent är felaktiga. Tandvårdsstödets konstruktion med automatiska utbetalningar till vårdgivare utan krav på underlag som visar rätt till ersättning möjliggör felaktiga utbetalningar.
Försäkringskassan gör efterhandskontroller, men fokuserar mest på att upptäcka vårdgivare som avsiktligt missbrukar stödet och på att återkräva stora belopp. Inriktningen har resulterat i höga återkrav per kontroll, men andelen felutbetalningar har inte minskat totalt. En trolig orsak är att kontrollerna inte riktas mot de vanligaste felen som beror på slarv och okunskap eller fel med små belopp.
Handläggningstiderna för kontrollerna är också långa. Vårdgivare dröjer många gånger med att skicka in de underlag som Försäkringskassan begär i sitt kontrollarbete. Samtidigt kan de fortsätta ansöka och få ersättning för tandvård. ISF anser att regeringen bör se över möjligheterna att öka kraven på vilka underlag som vårdgivare lämnar in, både vid ansökan och i samband med kontroll.
Tandvårdsstödet syftar till att ge ekonomiskt stöd till patienter, men patienterna får oftast ingen information från Försäkringskassan om hur vårdgivaren använder deras stöd. Det innebär att patienter inte har möjlighet att välja bort oseriösa aktörer eller får veta när det blivit fel.