År 2020 genomfördes den första av tre planerade höjningar av åldersgränserna i pensionssystemet. Den lägsta pensionsåldern höjdes från 61 till 62 år och den högsta åldern då en person har rätt att ha kvar en anställning, den så kallade LAS-åldern, höjdes från 67 till 68 år. ISF har undersökt hur höjningen påverkade försörjning och pensionering bland äldre.
De som tog ut pension vid 61 före åldershöjningen hade oftare en svagare ställning på arbetsmarknaden, lägre inkomster och lägre utbildning. De som fortsätter arbeta i 67-årsåldern är däremot oftare höginkomsttagare och högutbildade. Det betyder att möjligheten att kunna välja mellan arbete och pension har ökat för en ganska resursstark grupp, men minskat för en resurssvagare grupp.
Efter höjningen är det fler 61-åringar och 67-åringar som fortsätter arbeta och väntar med att ta ut pension. Fler väntar även med att ta ut tjänstepension.
Försörjningen genom ersättningar från a-kassa och Försäkringskassan ökade för alla åldersgrupper år 2020, med det var främst på grund av covid-19-pandemin. Vi ser inga tydliga tecken på att fler blev arbetslösa när möjligheten till pension för 61-åringar togs bort. Däremot ser vi att personer som redan fick sin försörjning från a-kassa blir kvar längre i den försörjningssituationen.
Det är viktigt att vara försiktig med att skapa förväntningar på resultaten för de efterföljande åldershöjningarna utifrån denna rapport. Det finns all anledning att också följa upp den andra och tredje höjningen när en äldre och större grupp omfattas och resultaten inte påverkas av en pandemi.
Rapport 2020:7 Tidig och sen pensionering Öppnas i nytt fönster.
Rapport 2021:7 Möjligheter till tidig pensionering Öppnas i nytt fönster.