Försäkringskassan utformade handläggningsmomentet ”särskild utredning” som ett svar på ett uppdrag från regeringen om att införa kontrollstationer i långa sjukfall. Ett handläggarteam skulle bland annat bedöma den försäkrade personens arbetsförmåga och om rätten till sjuk- eller aktivitetsersättning. Försäkringskassan framhöll hur viktigt momentet var i svaren till regeringen, men flera utvärderingar har visat att momentet bara genomfördes i en låg andel av de aktuella ärendena. ISF har granskat hur Försäkringskassans styrning bidrog till att särskild utredning gjordes i så liten utsträckning.
Granskningen visar att Försäkringskassans arbete med särskild utredning har präglats av ett avstånd mellan verksamhetsutvecklingen som utvecklade momentet och den handläggande verksamheten som skulle utföra det. I arbetet fokuserade verksamhetsutvecklingen utifrån sitt strategiska ansvar på att tillmötesgå regeringens krav och Försäkringskassans övergripande strategier. Den handläggande verksamhetens förutsättningar och kunskap påverkade inte utformningen i samma utsträckning.
Avståndet tillsammans med en detaljerad och ryckig styrning bidrog till bland annat ineffektivitet, olikheter i handläggningen och svårigheter att få handläggningsmomentet att fungera.
Vi bedömer att mindre detaljstyrning tillsammans med mer involvering av den handläggande verksamheten i utvecklingsarbetet är viktigt för en långsiktig och hållbar hantering av sjukförsäkringen. I de fall Försäkringskassan inte kan låta verksamheten själv driva utvecklingsarbetet, pekar vår granskning på betydelsen av att utvecklingsarbetet åtminstone sker närmare de som faktiskt ska utföra handläggningen.
I november 2015 fick Försäkringskassan i uppdrag av regeringen att införa kontrollstationer i sjukpenningärenden som hade pågått längre än ett år, det som kallas för långa sjukfall. Som svar på regeringsuppdraget införde Försäkringskassan handläggningsmomentet särskild utredning.
Särskild utredning var ett handläggningsmoment som grupper av handläggare (handläggarteam) utförde. Momentet skulle göras tidigast när den försäkrade personen hade varit sjukskriven i 365 dagar och före dag 450. Handläggarteamen skulle då gemensamt bedöma om den försäkrade personens arbetsförmåga var nedsatt, om och när det i så fall behövdes åtgärder för att förkorta sjukfallet eller om personen kunde ha rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning.
Men flera olika uppföljningar visade att handläggarna bara utförde momentet i en liten andel av de ärenden där Försäkringskassan angav att det skulle ha gjorts. Myndigheten vidareutvecklade också handläggningsmomentet flera gånger. Men i början av 2020 beslutade ledningen för Avdelningen för sjukförsäkring att avveckla handläggningsmomentet.