Effektiviteten i Försäkringskassans ärendehandläggning
En granskning av resurseffektiviteten vid Försäkringskassans lokala försäkringscenter åren 2010–2013 med DEA-metoden
ISF har granskat om det finns potential att förbättra effektiviteten i Försäkringskassans ärendehandläggning.
Försäkringskassan administrerar stora delar av den svenska socialförsäkringen och är den myndighet som ansvarar för den största delen av statens utbetalningar av ersättningar till enskilda individer. Försäkringskassan förfogar över cirka 8,4 miljarder i förvaltningsanslag och har drygt 14 000 anställda. Denna kostnad och storlek, tillsammans med myndighetens centrala uppgift för trygghetssystemen, gör det viktigt att verksamheten bedrivs effektivt.
Denna rapport analyserar den relativa effektiviteten på 44 av Försäkringskassans lokala försäkringscenter (LFC) under perioden 2010–2013. I dag är Försäkringskassan kontor organiserade på ett annat sätt, men slutsatserna och lärdomarna är fortfarande relevanta eftersom själva handläggningen i mångt och mycket är oförändrad.
I analysen används en matematisk metod kallad DEA-metoden (Data Envelopment Analysis), där effektiviteten mäts genom att produktionen av beslut och aktiviteter jämförs med de förbrukade resurserna. Metoden gör det möjligt att identifiera mindre effektiva LFC, som producerar mindre än andra LFC med en given mängd resurser.
Slutsatser
Det är möjligt att öka effektiviteten utan att tillföra ytterligare resurser
Kontoren hade en relativ ineffektivitet på knappt 10 procent för den undersökta perioden. Så mycket högre hade alltså de studerade LFC-kontorens produktion kunnat vara utan att mer resurser tillfördes verksamheten, om alla LFC-kontor varit lika effektiva som de mest effektiva kontoren. Nivån är jämförbar med andra statliga verksamheter där effektiviteten beräknats med samma metod.
Inget mått på kvaliteten i handläggningen har ingått i analyserna. Inga slutsatser kan därför dras om hur eventuella skillnader i kvalitet förhåller sig till skillnaderna i effektivitet.
Effektiviteten varierar kraftigt mellan olika LFC
Många LFC var effektiva eller endast marginellt ineffektiva jämfört med övriga kontor under den undersökta perioden. Men för många LFC-kontor fanns det en förbättringspotential som i vissa fall uppgick till mellan 25 och 40 procent. Spridningen i effektivitet mellan kontoren understryker att ett effektiviseringsarbete inte nödvändigtvis behöver bedrivas för hela organisationen, utan snarare bör utgå från varje enskilt kontors förutsättningar och brister.
DEA-metoden är användbar för att identifiera verksamheters förbättringspotential
DEA-metoden erbjuder en förhållandevis enkel möjlighet att identifiera skillnader i effektivitet mellan olika organisatoriska delar med liknande verksamhet. ISF rekommenderar därför att Försäkringskassan använder sig av metoden. ISF rekommenderar också att Försäkringskassan ser till att tillräckliga och tillförlitliga data finns för att genomföra den typ av jämförande analys mellan olika organisatoriska delar som har gjorts i denna granskning.
Men en analys med DEA-metoden är enbart ett första steg. En viktig del av ett fortsatt effektiviseringsarbete blir där efter att försöka hitta faktorer som kan förklara skillnaderna i effektivitet mellan olika kontor. Sådana förklaringar kan till exempel vara att arbetssättet skiljer sig åt mellan olika organisatoriska delar, vilket möjliggör att effektivare arbetssätt kan spridas till andra delar av organisationen. Andra förklaringar kan till exempel vara skillnader i kvalitet som ytterligare fördjupar analysen av de rena effektivitetsskillnaderna.
