Försäkringskassan får inte bevilja assistansersättning för sjukvårdande insatser som utförs enligt hälso- och sjukvårdslagen. Försäkringskassan kan däremot bevilja assistansersättning för insatsen om det bedöms att en sådan åtgärd kan utföras som egenvård, till exempel av en personlig assistent.
Bedömningen görs av en legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården med stöd av Socialstyrelsens egenvårdsföreskrift. Bedömningen sker då enligt ett strikt system som innehåller bland annat krav på systematisk uppföljning, planer och dokumentation. Bedömningen ska ta hänsyn till den kompetens som den som ska utföra egenvården har och utgår ifrån att åtgärden ska kunna utföras patientsäkert. Egenvården utförs utanför hälso- och sjukvårdens ansvarssystem.
Regeringen har gett Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i uppdrag att bland annat undersöka hur Försäkringskassan tolkar reglerna om egenvård och i vilken utsträckning ansvar kan utkrävas om något går fel. ISF har dessutom undersökt domstolspraxis som berör egenvården och hur den påverkar hur Försäkringskassan tillämpar reglerna om assistansersättningen.
Granskningens huvudresultat
- Försäkringskassan uppfattar att det är svårt att få tillräckliga underlag från hälso- och sjukvården som grund för om en åtgärd ska betraktas som egenvård eller inte.
- I Försäkringskassans handläggning av assistansersättning är gränsdragningen otydlig och svår mellan om en åtgärd ska räknas som stöd som hör till brukarens dagliga liv eller ska räknas som en sjukvårdande åtgärd. Om åtgärden räknas som stöd i det dagliga livet kan den ingå i brukarens grundläggande behov.
- Försäkringskassan har inte följt en enhetlig struktur för att bedöma när eller för vilka åtgärder hälso- och sjukvården bör ta ställning till om åtgärden är sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen eller egenvård.
- Försäkringskassan har under år 2016 bestämt att egenvård inte kan vara grundläggande behov. Det motiverades av en dom från Högsta förvaltningsdomstolen. Det gör det svårare för personer att kvalificera sig för statlig assistansersättning. Effekten har förstärkts genom en dom som innebär att så kallad medicinsk tillsyn inte heller kan vara grundläggande behov. Det medför att personer med stort behov av sjukvårdande insatser, oavsett om insatserna utförs enligt hälso- och sjukvårdslagen eller som egenvård, riskerar att mista den statliga assistansersättningen.
- Det finns en oro hos dem som anordnar assistans över att de personliga assistenterna utför åtgärder där säkerheten för brukaren kan ifrågasättas.
- En åtgärd som utförs med stöd av en egenvårdsbedömning omfattas inte av hälso- och sjukvårdslagstiftningens ansvarssystem. Det innebär att den personliga assistenten kan bli skyldig att betala skadestånd om hon eller han orsakar en sak- eller personskada.
ISF:s rekommendationer
- ISF rekommenderar att regeringen ser över möjligheterna att skapa ett system som förenklar bedömningarna och förtydligar vilket ansvar olika huvudmän har för de insatser som personliga assistenter gör.
- ISF rekommenderar att regeringen när det gäller de grundläggande behoven överväger i vilken mån nu gällande praxis står i överensstämmelse med målen för den personliga assistansen och det uppdelade huvudmannaansvaret. Om regeringen bedömer att det finns behov av en förändring i hur reglerna om personlig assistans tillämpas i dag bör regeringen föreslå lagändringar för att åstadkomma en sådan förändring.
- ISF rekommenderar också att regeringen klargör vilken typ av stöd som i första hand ska ersättas av respektive huvudman.