I det reformerade pensionssystemet ska pensionen i princip utvecklas i den takt som de yrkesverksammas inkomster utvecklas. För det ändamålet finns ett inkomstindex vars förändring från år till år i normala fall avgör hur utgående pensioner och innestående intjänade pensionsrätter utvecklas över tid. ISF har i denna studie analyserat inkomstmåttet i inkomstindex för åren 2003-2014 i syfte att utvärdera om det är ett bra mått på genomsnittsinkomsten enligt de intentioner som framgår av förarbetena till det reformerade pensionssystemet.
Problem med måttets nuvarande konstruktion har belysts och ett antal alternativa definitioner som kan spegla genomsnittsinkomsten presenteras också.
Studien visar att inkomstmåttet speglar inkomstutvecklingen bland dem som har inkomster från yrkesverksamhet eller socialförsäkringar, men inte standardutvecklingen bland dem i yrkesverksam ålder. Om avsikten med vad som uttrycktes i förarbetena var att yrkesaktiva personer är de som har en arbetsrelaterad inkomst, så är dagens inkomstmått en bra mätare på hur hög inkomsten är i genomsnitt. Om avsikten med inkomstmåttet däremot var att spegla den genomsnittliga inkomsten bland personer i yrkesaktiv ålder, borde även personer utan inkomster räknas med.
Studien visar också att det är svårt att komma fram till en tydlig och klar lösning på hur inkomstmåttet ska kunna spegla genomsnittsinkomsten på ett bättre sätt än i dag. Att inkomstmåttet dessutom bör ha låg variation från år till år, kort responstid och även bidra till systemets finansiella stabilitet för att fungera väl för å ena sidan omräkning av utgående pensioner och å andra sidan innestående pensionsbehållningar, gör inte uppgiften lättare. ISF anser att det kan vara värt att överväga möjligheten att ha olika inkomstmått eller inkomstindex för respektive grupp, givet att utvecklingen av inkomstmåttet inte skiljer sig mellan pensionärer och pensionssparare på lång sikt.
ISF:s bedömning är att en sådan ansats kräver en grundlig genomgång av vad inkomstmåttet och därmed inkomstindex bör ha för egenskaper. En sådan kartläggning kan också antas leda till ett förnyat tydligt ställningstagande till hur stor vikt olika egenskaper ska ha i inkomstindex. Det är först efter ett sådant ställningstagande som det finns tillräckliga förutsättningar att finna inkomstmått som bättre passar de olika rollerna. En sådan grundlig genomgång skulle även kunna inkludera frågor som rör normen och den automatiska balanseringen.
Om en grundlig utredning inte är aktuell att genomföra, kan en av definitionerna som har visats i denna studie övervägas. ISF:s studie har visat att ett inkomstmått med befolkningen i nämnaren har flera positiva egenskaper. För det första anknyter ett sådant inkomstmått bättre till standardutvecklingen i samhället. För det andra har det egenskapen att kunna reagera relativt snabbt på kraftiga svängningar i ekonomin. En tredje positiv egenskap är att denna följsamhet kan leda till färre och kortare balanseringsperioder än vad dagens inkomstmått gör. Studien har dock samtidigt visat att en möjlig effekt med detta inkomstmått är att pensionerna kan komma att utvecklas i långsammare takt än med dagens inkomstmått. Om avgiftsintäkterna skulle överskrida skulderna i systemet på lång sikt, kan en politisk diskussion om hur ett sådant överskott ska hanteras åter behöva aktualiseras.