Föräldrapenning ger kompensation för inkomstbortfall när föräldrar är hemma med sina barn. Att det finns en minsta ersättningsnivå – föräldrapenning på grundnivå – innebär att även föräldrar med låg eller ingen arbetsinkomst får viss ekonomisk ersättning. Efter en lång period med konstant ersättningsnivå höjdes ersättningen i flera steg under perioden 2002–2016, från 60 kronor till 250 kronor om dagen. Det har tidigare inte utretts vilka effekter dessa höjningar haft. I denna rapport undersöker ISF om de höjningar som genomfördes under perioden 2002–2004 påverkade uttaget av föräldrapenningdagar bland föräldrar som får ersättning på grundnivå.
Motiven till höjningarna var främst att skydda barn i familjer med svag ekonomi och att stärka ekonomin för grupper som löper högre risk för ekonomisk utsatthet, till exempel unga föräldrar som inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden och hushåll där minst en förälder är född utomlands.
Analysen visar tydligt att mammors genomsnittliga antal uttagna dagar med ersättning på grundnivå under barnets två första år ökade markant i samband med att grundnivån höjdes 2002. Parallellt med höjningarna har antalet och andelen utbetalade dagar på grundnivå ökat stadigt. Detsamma gäller både antalet och andelen personer som får ersättning på grundnivå. Ökningen hade ingen motsvarighet bland kvinnor med ersättning på sjukpenningnivå, där uttaget har fortsatt att sjunka under hela perioden. Bland papporna finns ingen ökning till följd av den höjda ersättningen. Analysen visar också att sammansättningen av gruppen med ersättning på grundnivå inte har förändrats på något avgörande sätt under den studerade perioden. Den observerade ökningen kan sannolikt inte förklaras av att gruppen med ersättning på grundnivå har förändrats.
Att kvinnor med en svag ställning på arbetsmarknaden ökade uttaget av föräldrapenningdagar, medan kvinnor med en starkare ställning på arbetsmarknaden minskade sitt uttag ledde till att skillnaderna mellan olika grupper kvinnor ökade. Samtidigt ökar uttaget bland männen till de kvinnor som får ersättning på sjukpenningnivå och jämställdheten ökar därmed i denna grupp. Samma ökning kan inte ses bland männen till kvinnor som använder grundnivå och det jämställda uttaget har inte ökat i samma utsträckning i denna grupp. Höjningen av grundnivån har alltså lett till större skillnader i uttag mellan olika grupper av kvinnor, och större skillnader mellan föräldrar på grund- respektive sjukpenningnivå vad gäller jämställt uttag.
Utifrån resultaten i denna studie är det svårt att ge en entydig rekommendation när det gäller föräldrapenningens framtida grundnivå. Det är därför intressant med fortsatta studier av hur föräldrapenningens grundnivå på olika sätt påverkar kvinnors förvärvsarbete och indirekt ekonomisk utsatthet bland barn.
Analysen baseras på registerdata från Försäkringskassan. Undersökningspopulation utgörs av alla föräldrar som fick barn i Sverige under åren 1995–2010 och som fanns registrerade i folkbokföringen hela tiden under barnets två första levnadsår. I materialet ingår uppgifter kring föräldrarnas uttag av föräldrapenning samt bakgrundsvariabler såsom föräldrarnas kön, ålder, födelseland, utbildningsnivå, hemmavarande barn, bruttoarbetsinkomst, sysselsättningsstatus och transfereringsinkomster. ISF har också uppgifter om föräldrarnas SGI under olika perioder.