Försäkringsmedicinska rådgivares roll i enskilda ärenden
Försäkringskassan behöver medicinsk kompetens i många av sina ärenden. Därför finns försäkringsmedicinska rådgivare (FMR) som är läkare anställda av Försäkringskassan. ISF har granskat Försäkringskassans användning av FMR i enskilda ärenden och konstaterar att det finns brister i rättssäkerheten. Den information som FMR tillför varken dokumenteras eller kommuniceras med de försäkrade i tillräcklig utsträckning. Kunskapen om när och hur försäkringsmedicinsk kompetens används i ärendena är också bristfällig.
Försäkringskassan behöver medicinsk kompetens i många av sina ärenden. Därför finns försäkringsmedicinska rådgivare (FMR) som är läkare anställda av Försäkringskassan. ISF har granskat Försäkringskassans användning av FMR i enskilda ärenden och konstaterar att det finns brister i rättssäkerheten. Den information som FMR tillför varken dokumenteras eller kommuniceras med de försäkrade i tillräcklig utsträckning. Kunskapen om när och hur försäkringsmedicinsk kompetens används i ärendena är också bristfällig.
FMR kan användas på olika sätt i olika ärenden. Sedan år 2009 används gruppkonsultation som en arbetsmetod. Gruppkonsultation innebär att en FMR, en försäkringsspecialist och ett antal handläggare träffas och diskuterar ärenden där handläggarna behöver råd och stöd i medicinska frågor.
Bakgrunden till denna granskning är att ISF granskade arbetsmetoden gruppkonsultationer år 2011 och konstaterade att syftet med konsultationerna var oklart. Därefter granskade JO arbetsmetoden år 2013 och drog slutsatsen att gruppkonsultationerna över huvud taget inte lämpar sig för överläggningar i enskilda ärenden. Att dokumentationen är korrekt och fullständig är en förutsättning för att den försäkrade ska kunna få insyn i sitt ärende och kunna argumentera i sak.
Resultaten från ISF:s nya granskning visar att FMR:s kunskap behövs i handläggningen och att hen får stort genomslag på de enskilda ärenden där hen konsulteras. Dock är dokumentationen ofta inte tillräcklig för att ärendets gång ska kunna följas. Dessutom kommuniceras inte den försäkrade dokumentationen från konsultationerna med FMR i tillräcklig utsträckning. Försäkringskassan följer heller inte upp i vilka ärenden FMR konsulteras, på vilket sätt FMR konsulteras eller med vilken kvalitet som FMR:s arbete utförs. Kunskapen om när och hur försäkringsmedicinsk kompetens används i ärendena är därför bristfällig. För att komma till rätta med problemen och utnyttja resursen FMR effektivt och likformigt behövs uppföljning och tydligare styrning.
Det är viktigt att komma till rätta med problemen av två skäl. För det första måste de försäkrade ges möjlighet att följa sitt ärende och ges tillfälle att argumentera för sin sak, när Försäkringskassan överväger att fatta ett negativt beslut. För det andra måste lika fall behandlas lika såtillvida att FMR används på ett likformigt sätt och att det finns en samsyn mellan rådgivarna. För att kunna förbättra detta behöver Försäkringskassan ha kunskap om i vilka ärenden de försäkringsmedicinska rådgivarna används och vilken betydelse det får för utgången i ärendet.
