Sedan år 1999 har pensionsprognoser för den allmänna pensionen skickats till enskilda i samband med utskicket av det orange kuvertet. Pensionsprognoser kan både över- och underskatta det framtida pensionsutfallet. Träffsäkerheten beror bland annat på vilka antaganden som görs och vilken tidshorisont som avses. Stora avvikelser mellan prognos och utfall, särskilt om det sker i nära anslutning till pensioneringen, kan påverka prognosernas legitimitet negativt.
I denna studie undersöks pensionsprognosernas träffsäkerhet för individer som närmar sig 65 års ålder och snart ska fatta beslut om att ta ut allmän ålderspension. Ytterst är det en fråga om hur väl pensionsprognoserna kan tänkas fungera som ett verktyg för enskilda att planera sin pensionering. För att ta reda på detta analyseras skillnaden mellan individuella prognoser och faktiska pensionsutfall för olika årskullar som går i pension vid 65 års ålder.
Huvudresultaten visar att det förekommer både över- och underskattningar av pensionsutfallet ett till sju år före pensioneringen. Överskattningar är vanligare och ofta mycket stora för de individer som har fått en prognos om garantipension, särskilt bland utrikesfödda. Det grundas i att för samtliga har 40 bosättningsår antagits, något som långt ifrån alla uppfyller. Pensionsmyndigheten har dock redan inlett ett arbete för att så långt som möjligt hantera problemet. Resultaten indikerar också att det är prognosen för inkomstpension som styr riktningen på resultatet, även när tilläggspension och premiepension inkluderas i analysen. Det förekommer också variationer från ett år till ett annat som till stor del beror på upp- och nedräkningar av pensionsbehållningen som sker genom den årliga indexeringen av pensionerna. I vissa fall beror variationerna också på ändrade prognosantaganden.
Om utgångspunkten är att ett längre arbetsliv är bra för samhället och också bra för individens pension, är det mer bekymmersamt om prognoser överskattar pensionsutfallet än tvärtom. Även ur ett individperspektiv kan en överskattning vara mer problematisk än en underskattning, om prognosen används för att beräkna konsumtionsutrymmet efter pensioneringen. Det är svårt att bedöma vilka nivåer på över- eller underskattningar som kan anses acceptabla med tanke på att en prognos inte kan förväntas ha en perfekt precision. Den här studien visar dock att det inte är ovanligt med över- och underskattningar på över 5 procent, vilket motsvarar 500 kronor eller mer kort före pensioneringen. I relation till en pensionsnivå på 10 000 kronor per månad, som inte heller är ovanligt, kan över- eller underskattningar i den storleksordningen vara ett påtagligt problem.
Om variationen över tid som syns i skillnaden mellan prognos och utfall ska minska, krävs att prognoserna görs med ett antagande om tillväxt som så nära som möjligt motsvarar utvecklingen av framtida inkomst- eller balansindex, samt med ett antagande om en individuell inkomstutveckling som motsvarar den åldersgrupp man tillhör. Detta blir dock betydligt mer komplicerat att beräkna och svårt för individen att förstå. En avvägning mellan enkelhet och ambitionen att uppnå god träffsäkerhet kommer alltså alltid att behöva göras.
För att undvika onödig variation i prognoserna och deras förhållande till pensionsutfallet, bör Pensionsmyndigheten och andra aktörer inom området sträva efter stabilitet i de valda prognosreglerna över tid. För att kunna utveckla prognoserna och informationen kring dessa i fortsättningen, bör Pensionsmyndigheten utvärdera prognoserna regelbundet. Slutligen är en viktig förutsättning för detta arbete att Pensionsmyndigheten utvecklar rutiner för en god dokumentation av hur beräkningarna görs och utvecklas över tid.