Arbetsrapport 2015:3 Publicerad 2015-10-15

Individuell eller standardiserad socialförsäkring

Försäkringskassan har som mål att öka automatiseringen i handläggningen av och beslutsfattandet inom socialförsäkringen. Syftet är att få högre kvalitet i handläggningen, säkrare utbetalningar och minskat antal oavsiktliga fel. I denna rapport diskuteras för- och nackdelar med Försäkringskassans ambition att öka automatiseringen av handläggningen inom socialförsäkringen. Processen med automatisering pågår utan att lagstiftaren nödvändigtvis har anpassat regleringen till en automatisering

Med en helt automatiserad handläggning hos Försäkringskassan menas en maskinell hantering av en ansökan av en förmån, till exempel genom att den försäkrade via internet registrerar sin ansökan om ersättning tillsammans med olika uppgifter, som är nödvändiga för bedömningen. Informationen bearbetas i myndighetens it-system genom att uppgifterna kontrolleras utan personlig handläggning, varpå ett utfall skickas ut automatiskt genom ett beslut om rätt till ersättning eller ett avslag.

Rätten till olika förmåner i socialförsäkringen är konstruerade på olika sätt. Det gör att de olika förmånerna är mer eller mindre lämplig för en automatiserad handläggning. Förmåner som kännetecknas av individuell bedömning utifrån en vag och oprecis lagstiftning är mindre lämpliga att automatisera än förmåner som är standardiserade och precisa.

En automatisk handläggning av en förmån bör emellertid föregås av en omfattande utredning och problematisering av förutsättningarna för automatiseringen. En standardiserad lagstiftning är möjlig att handlägga maskinellt, det vill säga automatiskt, medan en lagstiftning som utgår från en individuell bedömning, vilken har ett mer eller mindre stort bedömningsutrymme inbyggt, är svårare att anpassa till en it-styrd beslutsprocess.

En fördel med en individuellt och generellt utformad rättighet är att individens egna behov och förutsättningar kan sättas i fokus. Det är emellertid en nackdel att det på grund av bedömningsutrymmet finns en osäkerhet om utfallet, eftersom vagheten i en författning kan leda till att likartade sjukfall bedöms olika. Bedömningsutrymmet kan bland annat medföra att det med hänvisning till underlaget för bedömningen är lika rätt att avslå en ansökan om en rättighet som att bevilja den.

En fördel med standardisering är att resurser kan omfördelas från personalkrävande manuell handläggning, till exempelvis efterhandskontroller, vilket kan vara en effektivare användning av allmänna medel. En standardisering ger också bättre möjligheter för staten att kontrollera de sammanlagda kostnaderna för en förmån och ändra förutsättningarna för rätten till ersättning i relation till förändringar i omvärlden. Det finns också fördelar i legitimitet att vinna med en standardiserad tillämpning, eftersom förutsägbarheten i utfallet ökar och de regionala skillnaderna i bedömningen minskar.

Men varje förmån har sina förutsättningar. I vilken grad en handläggning kan automatiseras hänger samman med i vilken utsträckning det är möjligt att standardisera en reglering, och det bör utredas för sig.