I denna slutrapport, från ett regeringsuppdrag rörande Försäkringskassans beslut om assistansersättning, är den sammantagna bilden att de som har störst grundläggande behov också är de som får assistansersättning och att de flesta som blir av med sin assistansersättning får andra stöd. Fler av dem som blir beviljade, jämfört med dem som får avslag, har kommunala stöd innan de ansöker om assistansersättning. En delrapport har tidigare publicerats (ISF 2012:18).
För personer med omfattande och varaktig funktionsnedsättning kan särskilda stöd- och serviceinsatser beviljas enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Målet för insatserna är att underlätta det dagliga livet för personer med omfattande funktionsnedsättning och främja full delaktighet i samhällslivet. Personlig assistans är en av tio insatser enligt LSS och kan beviljas den som har grundläggande hjälpbehov. Uppgår dessa behov till mer än i genomsnitt 20 timmar per vecka, har personen rätt till assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken (SFB) som administreras av Försäkringskassan. I annat fall kan personlig assistans beviljas av kommunen enligt bestämmelserna enligt LSS eller socialtjänstlagen (SoL).
Antalet nya ansökningar om assistansersättning ökar under den studerade perioden (2003-2013), medan andelen bifall på nya ansökningar har minskat. Bland dem som får fortsatt assistansersättning vid en omprövning är det vanligaste beslutet att det beviljas fler timmar per vecka. Under den studerande perioden blir det mindre vanligt att det beviljas samma tid som föregående beslut. Endast en liten andel av besluten leder till färre timmar per vecka. De flesta av de knappt 300 personer som får assistansersättningen indragen på grund av att de grundläggande behoven inte överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka har efterföljande år andra kommunala stöd, främst enligt LSS. Men mellan 30 och 50 personer per år som får assistansersättningen indragen får inte insatser enligt vare sig SoL eller LSS året efter. Indragning kan bero på att personen är i behov av sjukvård, att personen hälsotillstånd har förbättras eller att Försäkringskassan har uppmärksammat ändrade förhållanden och att personen därmed inte har rätt till fortsatt stöd.
Försäkringskassan har vidtagit en rad åtgärder med sikte på en enhetlig och likartad bedömning. Vissa förbättringar kan dock ske på ett antal punkter för att öka klarheten i besluten. Det gäller framförallt att skapa enhetlighet i beräkningsmodeller, i hur avdrags görs och hur motiveringar till beslut formuleras. Det delade huvudmannaskapet när det gäller personlig assistans enligt LSS och assistansersättning från Försäkringskassan leder till otydlighet för den enskilda och administrativt merarbete och merkostnader för Försäkringskassan och kommunerna.
Antalet beviljade timmar ökar under den studerade perioden, såväl vid nya beviljanden som vid omprövning, vilket innebär en fortsatt kostnadsökning för assistansersättningen. Av den anledningen bör det utredas hur ambitionen om delaktighet och ökad kostnadsutveckling ska balanseras i förhållande till varandra.