Hälsoeffekter av tidigarelagd pensionering
PUBLICERAD 2014-09-03
Den demografiska utvecklingen med längre levnadslängd ökar trycket på den offentliga sektorns finanser eftersom en större andel äldre i samhället skapar en ökad efterfrågan på välfärdstjänster, samt gör att försörjningskvoten (antal skattebetalare i relation till antal att försörja) ökar. Som en konsekvens har de flesta OECD-länderna reformerat sina pensions- och skattesystem i avsikt att förmå individer att senarelägga pensioneringen och förlänga arbetslivet. En naturlig fråga – som till stor del har förbisetts av många beslutsfattare – gäller effekterna på individers välbefinnande i allmänhet och på hälsan i synnerhet av att skjuta upp pensionsåldern.
En orsak till varför pensionering kan leda till en förbättrad hälsa kan vara att det medför mindre stress och minskar exponeringen för eventuella hälsorisker i arbetsmiljön. Pensionering ger också ökade möjligheter att själv bestämma över sin tid och få tid för socialt umgänge, motion och andra hälsosamma levnadsvanor. Men det kan även vara så att fortsatt arbete under ytterligare några år ger bättre hälsa eftersom såväl kognitiva som sociala förmågor upprätthålls. Ett livsstilsbyte som pensionering kan rent allmänt innebära en ökad stress, och en omläggning till mindre hälsosamma kostvanor eller rutiner och skulle därför kunna bidra till en ökad sjuklighet. Dessutom kan ett oplanerat utträde ur arbetslivet innebära en ökad ekonomisk osäkerhet inför framtiden, vilket i sin tur kan begränsa individens möjligheter att göra nödvändiga hälsoinvesteringar till följd av ett minskat konsumtionsutrymme.
I denna studie undersöks effekten av tidig pensionering på individens hälsa. För detta används detaljerade longitudinella individdata som täcker in såväl slutenvård som dödlighet. Utgångspunkten för den empiriska analysen är ett erbjudande om tidig pensionering för militärer födda 1934 till 1939. Erbjudandet gällde pensionering från 55 års ålder i stället för den normala pensionsåldern, som var 60 år för denna yrkesgrupp.
Resultaten visar att det finns positiva effekter på hälsan genom pensionserbjudandet: de som fick erbjudandet att gå i tidig pension hade både en lägre dödlighet och färre dagar i slutenvård fram till 70 års ålder. Det framgår också att erbjudandet om tidig avtalspension ökade de tidiga, frivilliga avgångarna och minskade sysselsättningen i den relevanta åldersgruppen. Vidare kan man dra slutsatsen att de potentiellt negativa effekterna på hälsan orsakade av sämre inkomst är små, eftersom pensionserbjudandena inte hade någon effekt på den disponibla inkomsten efter ordinarie pensionsålder. De hälsoeffekter som hittas på grund av pensionserbjudandet verkar alltså inte störas av skillnader i inkomst till följd av tidig pensionering.
Resultaten tyder på att minskningen av slutenvårdsdagar var större för dem som hade relativt låga inkomster före pensionserbjudandet och bland dem som saknade en längre högskoleutbildning. Analysen ger även visst stöd för att erbjudandet ledde till en minskad risk att dö i en akut hjärtinfarkt. En tolkning kan vara att effekten hänger samman med mindre stress och mindre exponering för riskfyllda arbetsplatser.
Under antagandet att resultaten för officerare kan generaliseras till befolkningen i stort, behöver alltså pensionsåldern inte bara ha effekt på samhällsekonomin i form av högre arbetsutbud och högre skatteinkomster utan kan även påverka kostnaderna för hälso- och sjukvård.
Relaterad publikation
-
ISF RAPPORT 2014:16
-
FÖRFATTARE
Daniel Hallberg
Per Johansson
Malin Josephson
-
KONTAKT