Försäkringskassan ska i samband med beslut om sjukersättning även besluta om att en ny utredning av den försäkrades arbetsförmåga ska göras, senast 3 år efter det att beslutet är fattat. Detta är obligatoriskt i alla ärenden där Försäkringskassan har fattat ett beslut om sjukersättning, enligt de regler som gäller från och med 1 juli 2008. ISF har på uppdrag av regeringen granskat om förnyad utredning av arbetsförmågan vid sjukersättning – om och hur dessa utredningar görs och vad de i så fall leder till. Uppdraget har genomförts genom analys av registeruppgifter, aktgranskning och intervjuer.
ISF:s granskning visar att Försäkringskassan inte lever upp till de krav som kan ställas på förnyad utredning. Förarbetena framhåller att en förnyad utredning ska innehålla både en arbetsförmågebedömning och en bedömning av möjliga rehabiliteringsåtgärder. Den ska dessutom innehålla en kontakt med den försäkrade som även bör få reda på resultatet av utredningen. I aktgranskningen av ärenden som inte har lett till en ändring av ersättningsnivån innehåller 19 procent av ärendena en dokumentation av samtliga dessa moment.
Granskningen visar att ersättningsgraden ändras eller förklaras vilande i endast ett fåtal ärenden där en förnyad utredning har genomförts. Det rör sig om totalt cirka 2 procent av de genomförda utredningarna. I de fåtal fall där sjukersättningen minskas eller förklaras vilande är det i 7 fall av 10 den försäkrade som tar detta initiativ.
Försäkringskassan baserar i hög grad den förnyade utredningen enbart på information från Försäkringskassans interna system. Det är ovanligt att kompletterande underlag begärs in, som exempelvis medicinska underlag. Den vanligaste kontakten med de försäkrade sker via telefon eller brev. Personliga möten med de försäkrade är ovanliga. Det finns dessutom betydande skillnader mellan kontoren när det gäller om utredningen görs, om den försäkrade blir kontaktad, samt på vilket sätt kontakten sker.
Försäkringskassan har styrt utförandet av förnyad utredning genom styrdokument så att en kontakt bara ska tas i vissa specifika fall, exempelvis vid impulser om förändringar. I samband med att styrdokumentet publicerades, minskade andelen telefonkontakter med de försäkrade. Samtidigt ökade andelen ärenden där bedömningen enbart grundades på intern information. Det kan ifrågasättas om det är en förnyad bedömning som sker när Försäkringskassan endast baserar utredningen på den information som fanns vid det tidigare beslutstillfället och eventuell ny information som finns i de interna systemen.
Arbetet med förnyad utredning tycks generellt vara lågprioriterat och Försäkringskassan övervägde också att lägga ner arbetet under år 2013. Bristen på prioritet sänder en signal till handläggarna om att innehållet i utredningarna inte är så viktigt.
De striktare reglerna sedan juli 2008 har gjort att färre personer har beviljats sjukersättning. Man bör överväga vilken roll en förnyad utredning vart tredje år ska spela, när arbetsförmågan har bedömts vara stadigvarande nedsatt. Eftersom förnyad utredning görs i så låg omfattning är det dock svårt att uttala sig om vilken nytta de har och för vem de gör nytta. ISF:s sammantagna bedömning av Försäkringskassans arbete med förnyad utredning är att det inte uppfyller lagstiftarens intentioner. Försäkringskassan bör därför internt tydliggöra syftet med förnyad utredning. Detta bör leda till att fler utredningar genomförs och att de görs på ett systematiskt och omsorgsfullt sätt.