I rapporten analyseras effekterna av de behandlingar som ges inom ramen för rehabiliteringsgarantin. Rehabiliteringsgarantin infördes år 2008 och innebar en satsning på kognitiv beteendeterapi (KBT) för personer med lindrig och medelsvår psykisk ohälsa och multimodal rehabilitering (MMR) för personer med smärtproblematik. Syftet var att minska och förebygga sjukskrivningar med dessa diagnoser.
Resultaten visar på positiva effekter i form av lägre sjukfrånvaro av KBT-behandling. Detta gäller emellertid endast patienter som inte var sjukskrivna när behandlingen påbörjades, en grupp som utgör majoriteten (cirka 70 procent) av alla som får insatser inom rehabiliteringsgarantin. För samma grupp återfinns positiva effekter också i form av färre antal läkemedelsförskrivningar på kort sikt och färre antal vårdbesök på längre sikt.
För gruppen sjukskrivna som fick KBT-behandling kunde någon effekt på sjukfrånvaron inte konstateras. Däremot återfanns en minskad läkemedelsförskrivning under tiden i behandling.
MMR-behandling i sin tur uppvisar negativa effekter i form av ökad sjukfrånvaro för såväl sjukskrivna som ej sjukskrivna. Inga tydliga effekter på läkemedelsförskrivning och antal vårdbesök efter behandling konstateras.
De positiva resultaten av KBT i denna rapport ger stöd åt uppfattningen att rehabiliteringsinsatser bör komma in tidigt i sjukdomsförloppet, då såväl arbetsförmågan som motivationen för arbete fortfarande är relativt hög och innan individen hunnit bli sjukskriven.
I rapporten framförs två hypoteser om orsakerna till de negativa effekterna av MMR. För det första kan vårdgivarna ha betraktat sjukskrivning som en del av, och kanske som en förutsättning för, behandlingen. Resultaten i denna rapport ger stöd åt denna hypotes eftersom effekterna i form av ökad sjukfrånvaro för både sjukskrivna och ej sjukskrivna återfinns i anslutning till behandlingsstart.
För det andra finns en risk att de olika målen för hälso- och sjukvården och för sjukförsäkringen, där sjukförsäkringens fokus är på återgång i arbete och hälso- och sjukvårdens på förbättrad hälsa och ökat välbefinnande, skapar osäkerhet kring målet med rehabiliteringen. I denna rapport konstateras att de MMR-behandlade anser att deras allmänna hälsotillstånd, i likhet med rörligheten i leder, förbättrades och att deras oro och nedstämdhet minskade, efter behandling. Detta gäller trots att deras sjukfrånvaro ökade både under och efter behandlingen.
För att studera effekterna av behandling inom rehabiliteringsgarantin används i rapporten en matchningsansats. Tillvägagångssättet innebär att man för varje person som har fått behandling inom rehabiliteringsgarantin identifierar en jämförelseperson som inte har fått behandling men som, baserat på observerbara individegenskaper, förväntas ha samma hälsa och sjukfrånvaro som individen som fick behandling.
Summary report 2012:17 in English Pdf, 99.4 kB, öppnas i nytt fönster.