Aktivitetsersättning

Antalet ungdomar som beviljas aktivitetsersättning för förlängd skolgång är i sin tur i hög grad beroende av utvecklingen inom särskolan. Andelen elever inom särskolan har ökat sedan mitten av 1990-talet. Flera faktorer har sannolikt bidragit till utvecklingen inom särskolan, däribland förändrad pedagogik inom den ordinarie skolverksamheten, kommunaliseringen av särskolan och de ekonomiska incitamenten inom skolförvaltningen i en kommun.

Det analys- och granskningsarbete som redovisas i föreliggande rapport bekräftar hypotesen att en viss kategori unga på oklara eller felaktiga grunder placeras i särskola och därmed erhåller aktivitetsersättning. Därefter löper individerna inom gruppen en förhöjd risk att bli beroende av bidrag även senare i livet, bland annat beroende på att de läkarutlåtanden om hälsotillstånd som ligger till grund för beslut om aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga uppvisar brister.

I det korta perspektivet är det angeläget att intensifiera arbetet med att förbättra kvaliteten på läkarutlåtandena och därmed på besluten om aktivitetsersättning för den berörda kategorin. På ett mer fundamentalt plan krävs en översyn av organisation och incitament inom skolsystemet.