Sedan år 2004 finns en permanent möjlighet till samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen hälso- och sjukvård (landstingen) och kommuner. Syftet med denna samverkan, som bedrivs inom finansiella samordningsförbund, är att bedriva insatser på rehabiliteringsområdet för att bistå personer med en komplex problembild och med en utsatt position på arbetsmarknaden.
Trots en snabb utveckling av antalet förbund och aktiviteter finansierade inom ramen för dessa har utredning konstaterat att kunskapen om effekterna av de insatser som erbjuds är i det närmaste obefintlig och att behovet av kontrollerade studier i syfte att öka kunskapen är stor. Detta har även uppmärksammats av regeringen, som gett ISF i uppdrag att
En instans med uppgift att stödja förbunden i deras utvärderingsansvar bör ha dokumenterad kompetens och erfarenhet på området. Två alternativ är Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) och ISF. Även Försäkringskassan bör i sammanhanget övervägas. Instansen bör bistå förbunden såväl i genomförande av utvärderingar som i upphandlande av utvärderingar från andra aktörer.
Ett bättre alternativ vore emellertid att frångå dagens ordning och befria samordningsförbunden från utvärderingsansvaret och i stället överlåta det till någon eller några av nämnda myndigheter. Med en centralisering av utvärderingsansvaret kan arbetet med att bygga upp kunskapen om verkningsfulla metoder och insatser ske mer effektivt och strategiskt.
Uppföljning och utvärdering av god kvalitet fordrar ett komplett och enhetligt utformat register där deltagarna kan följas i olika insatser. Kravet på samtycke för registrering av personuppgifter i ett sådant register bör tas bort. Ett borttagande innebär att det blir angeläget att se över lagregleringen av hanteringen av personuppgifter i det register som ska användas.
Lämpligt eller lämpliga utfallsmått för måluppfyllelse av samordningsförbunden finansierade insatser kan variera beroende på typ av insats och målgrupp. Eftersom effekter av insatserna på grund av målgruppernas utsatta situation på arbetsmarknaden i många fall inte kan förväntas uppstå förrän på lång sikt, bör intermediära utfallsmått formuleras utöver mått för slutgiltig måluppfyllelse. Som exempel på de sistnämnda nämns i rapporten ökat arbetsutbud, inskrivning vid Arbetsförmedlingen och påbörjande av studier. Dessa mått har fördelen att de går att observera i befintliga register. De exempel på intermediära utfallsmått som lyfts fram är varaktighet som mottagare av ersättning från befintligt försörjningssystem och självupplevd hälsa.