Bedömning av arbetsförmåga vid de fasta tidsgränserna
Delrapport
PUBLICERAD 2011-05-03
ISF har genomfört en granskning av Försäkringskassans tillämpning av den nya sjukskrivningsprocessen. Särskilt har granskats prövningen av arbetsförmågans nedsättning vid de fasta tidsgränserna, rutinerna för överlämning mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samt beslut om sjukersättning. Den här rapporten behandlar den första av frågorna.
Granskningen visar att de nya reglerna med prövning av arbetsförmågan vid fasta tidsgränser inte har fått fullt genomslag i tillämpningen. Framför allt är det prövningen vid 90 dagar i sjukfallet som förefaller problematisk, då arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till möjligheten till omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren. Endast i en minoritet av fallen tas en kontakt med arbetsgivaren; än mer sällan görs en utredning om möjligheten till annat arbete. Kontakter med Arbetsförmedlingen sker sällan, trots att intentionen var att fler skulle få tillgång till Arbetsförmedlingens resurser tidigt i sjukskrivningsprocessen.
Genom att granska den så kallade DoA-registrering som gjorts i de ärenden vars akter har granskats kan ISF konstatera att överensstämmelsen mellan dessa registreringar och dokumenterade bedömningar i akterna endast är 70 procent. Det är angeläget att registret och de dokumenterade bedömningarna i akterna harmonierar.
Rapporten är en delrapport till Försäkringskassans tillämpning av den nya sjukskrivningsprocessen - Huvudrapport (ISF Rapport 2011:4).
-
ISF RAPPORT 2011:5
-
FÖRFATTARE
Ulla Gerner
Marianne Upmark
-
KONTAKT