ISF Rapport 2010:1 Publicerad 2010-01-13

Rehabiliteringskedjans effekter på sjukskrivningstiderna

Att pröva den sjukskrivnes arbetsförmåga leder till att fler börjar arbeta. Det visar en rapport från ISF som studerat rehabiliteringskedjans första år.

Den 1 juli 2008 infördes den så kallade rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen. Den innebär att den sjukskrivnes arbetsförmåga ska prövas den 91:a och 181:a sjukskrivningsdagen.

Rapportförfattaren, Pathric Hägglund, visar att prövningen dag 181 lett till att många sjukskrivna börjat arbeta igen. Prövningen vid 91 dagar leder också till att fler börjar arbeta, men den effekten är inte riktigt lika stor och innebär framför allt deltidsarbete.

Rapportförfattaren menar att det är själva tidsgränserna som lett till att fler börjar arbeta, och inte i första hand Försäkringskassans nya arbetsrutiner.

- Jag studerar reformens första tid då Försäkringskassan tillämpade de nya reglerna i begränsad omfattning. Effekterna uppstår dessutom redan före prövningen, säger Hägglund.

Prövningen har framför allt betydelse i större städer. I mindre kommuner finner författaren inte några effekter på återgången till arbete. En förklaring kan vara att de mindre städerna har en sämre arbetsmarknad. Den sjukskrivne har färre alternativ och därför svagare drivkrafter att börja arbeta igen.

– Jag ser också en tendens till större effekter för äldre än för yngre. De har en bättre förankring på arbetsmarknaden och verkar ha större möjligheter att börja arbeta igen, säger Pathric Hägglund.

När rehabiliteringskedjan infördes, omfattade de nya reglerna inte alla sjukskrivna. Personer som blev sjukskrivna med några dagars mellanrum lydde under olika regler under en övergångsperiod. Rapporten utnyttjar detta och jämför anställda som blev sjukskrivna sista veckan i juni respektive första veckan i juli 2008.